Vad vinner man på att vara elak?
Linda driver en blogg där hon delar med sig av lite allt mellan himmel och jord egentligen; frisyrtips, recept, pyssel, tavlor hon säljer, bilder och allmän info om hennes liv. Jag brukar helt enkelt kika in för att inspireras då och då. (Notera att jag inte försöker "göra reklam" för hennes blogg utan endast ge en bakgrund till vad som fått igång mina tankar idag). I inlägget berättar Linda om negativa kommentarer hon ofta får i bloggen, rena påhopp emot henne och det hon skriver om. Och det enda jag kan tänka är: Varför fan gör människor så?
Hade det rört sig om konstruktiv kritik så hade det varit en helt annan sak och helt förståeligt. Det är ju endast respons man får av läsare kring hur man skulle kunna göra något bättre. Den som skickar kommentaren kan ju faktiskt i detta fall vinna på det, då man kan få en chans att förbättra sin upplevelse. Oavsett om man väljer att ta åt sig kritiken så är tanken som ligger bakom hjälpsamhet.
Men att hoppa på en människa, vad vinner man på det? Själv kan jag verkligen inte förstå det. Jag försöker tänka mig in i situationen. Ponera att jag är väldigt irriterad på någon och att jag väljer att spotta galla över denne, kommer det att kännas bättre efteråt? Troligtvis inte. Jag tror att mitt dåliga samvete skulle komma krypande väldigt fort och resultatet blir inget annat än att både jag och personen i fråga mår dåligt över det. Skulle jag vänta mig att personen tar åt sig av det jag säger och förändrar det jag irriterar mig över? Absolut inte! Jag skulle förvänta mig att personen blir arg och ledsen och anser att min kritik inte är värd att ta åt sig. För ärligt talat, varför skulle han/hon vara trevlig mot mig tillbaka om min kritik bara är fylld av sådant som uppfattas som elakt och otrevligt? Jag skulle då inte göra det om det var jag som tog emot kommentarerna. Jag skulle sträcka på huvudet och vara stolt över mig själv och över att jag i alla fall inte svarar med samma omogna metoder.
Men det betyder inte att det inte skulle påverka mig. Får man höra att man är ful tillräckligt ofta blir det svårt att titta i spegeln och se den vackra person man faktiskt är. Får man höra att man är dum i huvudet tillräckligt ofta blir det mycket svårt att våga framföra sin åsikt och visa att man faktiskt har något vettigt att komma med. Får man höra att det man gör är dåligt tillräckligt ofta är det svårt att någonsin vara nöjd och stolt över det man skapat.
Detta gäller ju såklart inte bara på internet utan överallt i livet där vi stöter på någon typ av respons; i skolan, på jobbet, på träningen, i hemmet, bland vännerna, osv. osv.. Men vad ska vi göra åt det? Att stoppa mobbning är ju något som det kämpats med i skolorna i decennier. Går det att stoppa mobbning? Kanske, men jag är tveksam. Går det att förebygga mobbning? Ja, det tror jag. Går det att lindra skadan? Det tror jag definitivt!
Problemet tror jag inte är att vi fokuserar för lite på att hindra förekomsten av mobbning. Jag tror att vi fokuserar för lite på att ge varandra positiv respons i livet. Ofta tar vi för givet att människor vet om när de gör något bra. Det verkar för oss vara lättare att komma med kritik än med positiv respons. Kanske tror vi att det är det enda vi faktiskt får ut något av. Skitsnack! Att ge en komplimang till en människa får i alla fall mig att känna mig bättre, även om personen inte tar åt sig. Jag har åtminstone försökt lysa upp vardagen för någon en aning. Om jag får en komplimang vill jag ta åt mig av den, vara glad och bli stolt över att jag gjort något som någon annan blivit glad av (för glädje är väl anledningen till att man ger komplimanger?). Då kan man rota fram den där positiva känslan när något tynger ned en. Till exempel: "Karin säger att jag är jätteful, men Pelle tyckte faktiskt att jag var fin i håret idag". Kanske kan man istället för att lyssna på Karin och se en ful tjej i spegeln lyssna på Pelle och se det positiva i sig själv.
Låt komplimanger, positiv respons och kärleksfulla ord flöda! Tillsammans kan vi skapa en miljö där vi trivs, där vi tycker om varandra och där vi tycker om oss själva. Genom att dela med sig av något positivt kan vi alla sudda ut det negativa något, tror jag. Kärlek blir ju faktiskt bara mer ju mer man slösar med den, eller hur?
Så kom igen people, show some love!
PS. Jag tror jag precis kom på ett projekt att utsätta min nästa VFU-klass för... DS.